Harrys - Stenungsund

Mats N.

Läget är helt perfekt , men vi tog en fisk till lunch när vi äntligen fick beställa och då var resturangen fylld till en 1/5 del maten anlände...kall !
Vi beställde även en hamburgare för 199:-, nog den minsta hamburgare jag sett,ljummen hamburgare och nästan kalla pommes, påtalade detta men fick ingen respons, dit går vi inte igen

Eva C.

Helt fantastiskt mat, åt den smörstekta torsken, helt perfekt. Personalen väldigt bra och omtänksam. Personalen kom in och sjöng och hade dekorerat bordet. Det blev en fantastisk 75-års firande.

Sture O.

Stället är mysigt och har en fin utsikt
Maten är helt ok och personalen är väldigt trevliga

Malin R.

En hovmästare utöver det vanliga!!
Hon hade råkoll. Imponerande. Jag satt en bit bort. Ville ha mer majonnäs till min räkmacka. Jag lyfte blicken och kikade. Jag såg att hon såg. Och skickar genast en personal att kolla vad jag ville ha hjälp med.

Glenn

Mycket gott. Rekommenderar allt som är på bilderna. Kommer inte ihåg namn men det var 3rätters iaf

Ture Z.

När jag denna regntunga torsdagsafton inträdde i Harrys’ lokaler i Stenungsund, med havsluften ännu kvar i näsborrarna och dagens slit på axlarna, slog mig genast en särskild stämning – som om ett gammalt värdshus från en svunnen tid plötsligt klätt sig i modern skrud. Här fanns en värme, icke blott i rummets ljus eller personalens välvilliga blickar, utan i hela rummets själ – ett slags folklig elegans, där både skratt och ölglasens klirr hörde hemma.

Jag beställde, efter en blick på menyn som ej kunde kallas översvallande men ändock tillräcklig, en vegetarisk smash burger. Den kom, ej som en enkel föda, utan som ett stycke komponerad konst. Två stycken subbla patties, dessa växtbaserade köttets efterapningar, voro stekta till den grad att ytan frasade som bränd lava, men innanmätet ännu höll kvar sin saft och sin vördnad. Osten, smält men ej övergiven, smekte varje tugga med sin lena tröst.

Brödet – detta försmådda element i så många liknande rätter – var här tillagat med en kärlek som vittnade om hederlig omsorg. Lätt smörstekt, ej för tungt, ej för torrt. Och aioli-dippen, denna vitlökens flytande väsen, var rund och behaglig, en mjuk kontrast mot pommesens gyllne spetsar. I varje dopp låg en liten seger, en bekräftelse af att människan, trots all sin villrådighet, ändå kan skapa skönhet.

Mellan tuggorna hördes samtal vid grannbord, ett ungt par skrattade åt något jag ej förstod, en äldre man smekte sitt glas med blicken hos någon som en gång haft en stor kärlek och nu saknade henne. Det var en sådan plats där livets scener utspelas stilla, utan dekoration.

Efter måltiden började quizen. En upplevelse i sig – ej bara en tävling, men ett slags kollektivt tankespel, en rit där kunskap, fördomar, gissningar och skämt samlades i lagens famn. Vår lilla grupp, som till en början var tveksam, fann sig snart i hetta. Frågor kastades som spjut: “Vilket år föddes Beyoncé?”, “Vad hette Sveriges första kvinnliga statsminister?”, “Hur många kryddor rymmer en curry?” – och vi svarade med tvivel och visshet om vartannat.

När resultatet tillkännagavs och vi befanns på tredje plats, kände jag icke besvikelse men stolthet, som en soldat som lämnar slagfältet med endast smärre blessyrer men högt huvud. Vår placering var icke först, men vi hade kämpat och skrattat, och i skrattet fanns segern.

Så anlände desserten: Harrys marängsviss. Ett namn som kan låta enkelt, men som i sitt väsen bar på något djupt mänskligt. Grädden låg där, som ett vitt moln över glassens frusna landskap, och marängerna – dessa luftens förkroppsligade sötma – knastrade i munnen som vintergnistor. Chokladsåsen ringlade sig som en ådra av synd genom denna annars oskuldsfulla rätt. Jag åt långsamt. Med vördnad. Som om varje tugga vore en akt af tacksamhet inför den kokkonstens husgud som välsignat detta kök.

Allt vore fulländat – men dock! Några skuggor föll över kvällen: servetterna, tunnare än kyrkans nattvardslinne, slets sönder vid minsta kladd. Musiken, något för hög i stunder, trängde sig mellan samtalets toner. Och kanske en något långsamhet i dryckens ankomst. Små ting, ja – men som i helhetens väv ändå lägger sig till rätta som veck i ett annars slätt tyg.

Jag lämnar Harrys med mätt mage och lätt själ. Fyra stjärnor av fem – ej för att något stort fattades, men för att den femte stjärnan, i rättvisans namn, bör reserveras för det sublima. Men detta var nära. Mycket nära.

Och jag återvänder. Det vet jag. Ty ett ställe där både burgare, quiz och marängsviss får sin plats i tillvaron – det är icke en vanlig plats. Det är ett rum där både kroppen och anden får sitt.

Elisabeth A.

Service och den fantastiska uteserveringen får full pott! Tyvärr når maten inte riktigt så långt. Det är godkänt men finns förbättringspotential. Oxfilé-pastan hade god smak men det var snålt med kött och primörer.. Fish and chips i barnportion var en rejäl portion som smakade bra.

Arne L.

Väldigt trevligt ställe! Mycket god mat och härligt bemötande! Full pott! 👍